Mina GPS – koordinater!!

För mig så är det alltid mina känslor som har bestämt min färdriktning. Eller, hur var det nu igen?
Jo, så är det faktiskt. Alltid när jag har tillåtit mig själv att bara vara jag till 100% så är det definitivt känslorna som har avgjort.

Däremot, periodvis i mitt liv, när jag har fått mina känselspröt bortkopplade, frivilligt & ofrivilligt, så har det sällan varit till min fördel, och jag har kommit vilse.
Kan verkligen inte leva utan dom!!

För mig är det som om mina osynliga känselspröt (brukar kalla dom känslotentakler) har en större livsuppehållande funktion än mitt hjärta!!

I vissa avseenden så kan det vara en helt fantastisk egenskap att “bara känna” vad som blir bra eller inte & ibland kan det vara sååå annoying att inte kunna övervinna eller styra sina känslor och låta dessa avgöra, små som stora beslut.

En veckohandling tex, som jag är fullt medveten om är ett både ekonomiskt och tidssparande görmål, resulterar för mig/oss istället i en sämre ekonomi och många energikrävande vardagsbekymmer inkl känslostormar i vår familj.
Jag lovar att jag verkligen har försökt med detta genom åren, men har kapitulerat inför faktum att jag är totalt värdelös på detta, och med skräckblandad förtjusning så har denna egenskap gått i arv!!

Kan verkligen inte förhålla mig till en hel veckas förutbestämda meny.
Vi kan ha handlat hem alla ingredienser till den kvällsmat som vi har bestämt att vi ska, men om jag inte kan “känna in” den måltiden så kan jag inte förmå mig att förlika mig med detta. Dessa tillfällen slutar, iallafall nästan uteslutande, med att menyn görs om och min älskade man får åka iväg och inhandla nya livsmedel, samt att utrymmet i kylen minskar ytterligare.

Hur svårt ska det vara tänker ni!? Vad är bekymret, det är väl bara att göra!?
Ja, så tänker jag såklart med & jag önskar att jag kunde ge er ett vettigt svar och framförallt ge mig själv en hållbar och sund förklaring, men det kan jag inte.
Det är bara sån jag är!
Att äta något, göra något, känna på något, se på något och allt därtill, som jag inte känns rätt, skapar en kraftig ångest i mig och som jag fortfarande inte har lärt mig att förhindra.
MEN – jag har har lärt mig att hantera den, och det är en stor vinstlott för mig!

Vilket håll?? Ingen aning!!

Mitt MINDSET:
* Stanna upp, känn in och upptäck!
* Inte fastna om jag inte hamnat rätt!
* Ok att inte fortsätta eller byta färdriktning om det känns behagligt & bekvämt!
* Våga ta ny fart åt annat håll även om det känns läskigt!

Hoppas du också har vågat locka fram ditt mod för att leva ditt liv som du vill!

Nu ska jag strax hugga in på söndagstacos!!
På återhörande!!

Kramelikramiz

 

2 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *