“Swept off my feet = Gör bara som jag säger!!”

Skör,utmattad , vilsen och nyskild från barnens pappa, & SIMSALABIM så befann jag mig i en ny relation.
Att helt plötsligt bli uppvaktad och sedd som kvinna igen gjorde mig helt hög på lycka.

Kändes som en hel evighet sedan jag var omgiven av så mycket romantik och roligheter…. Så jag föll pladask!

Alla varningstecken, signaler och starka magkänslor om att något inte stämde började ringa nästan direkt.
Känslan som kom krypandes, valde jag att IGNORERA!!
Övertalade mig själv att jag överreagerade.
Vad är en magkänsla? Jisses, varför klaga?
Allt var ju helt suveränt.
Blev bjuden på resor, fick blommor till jobbet & jag var allmänt rusig på romantik.
Så jag sa till mig själv att livet äntligen var på topp igen!

Det är fredag och jag är på topphumör då en AW med bästa gänget står på kvällsschemat.
Jag är fortfarande ensam hemma och har börjat peppa för partystämning.
Popmusiken strömmar ut genom högtalarna & jag leker Carola på badrumsgolvet samtidigt som jag fixar håret.
STOPP – musiken dör ut, jag hör vilken röst och tonfall som kommer från vardagsrummet, och mitt glada humör försvinner snabbt och byts ut till det motsatta.

“- Vad håller du på med och vart ska du ta vägen? ”

Jag: “- Ska ju på AW du vet, har du glömt det!? ”

“- Jaha, så du älskar inte mig längre? ”

I vanlig ordning så kapitulerar jag och säger uppgivet att det är klart att han är viktigast. Partystassen byts ut mot mysdress och kvällen spenderas hemma istället….. och jag har återigen fyllts av dåligt samvete för att jag ens kunde överväga att lämna honom hemma själv en kväll!!

HUR TÄNKTE JAG??

Han har ju helt rätt när han påminner mig om att jag är sjuk i huvudet som hade tänkt att spendera kvällen med vänner istället för honom! Hur kunde jag, som tillhör de mest dumma i världen, glömma att jag inte skulle klara en kväll utan honom & att jag inte är någon utan honom vid min sida??
Hur kunde jag glömma?? Så slarvigt av mig, eller hur!?
Så vilken tur att han påminde mig!!
.
Det här är såklart bara ett litet litet axplock från den period i mitt liv som jag valde att titta bort och inte klarade av att bromsa och byta färdriktning (vilket jag gjorde så småningom som ni säkert förstått)
Idag kan jag prata om det och tänka på det utan att skämmas ihjäl. En liten del i mig tycker fortfarande att det är pinsamt att jag kunde hamna i en sådan relation, medan resten av mig ändå kan se och förstå varför det blev som det blev, och just då.

Fortfarande kan vissa situationer, filmsekvenser o dyl ge mig flashbacks från den period i mitt liv som jag helst skulle vilja ha ogjord.
MEN – jag har levt & gör fortfarande!!

Idag vet jag att jag duger som jag är, även om känslan ofta vill få mig att tveka och känna annat.
Att jag ändå är värd att älskas för den jag är med alla mina demoner och mindre charmiga egenskaper.

Kommer garanterat att återvända till det här ämnet så småningom, då det finns så mycket mer att berätta.

Vi har alla erfarenheter som format oss genom livet och som aldrig kommer att raderas ut.

Det är å andra sidan det som gör att jag är jag, och du är du, vilket är fantastiskt!!

På återhörande såklart!!

KRAMIZAR
// Tina

 

2 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *