Vem kunde ana??

I´m back! Har behövt några veckor till att reflektera. Känna efter om jag är ok med att dela med mig av mig…..

Har fortfarande inte bestämt mig, för jag tycker att det är läskigt, men vet också att det kan hjälpa många av er som läser.
Så idag, efter sedvanlig löprunda & hemmamorsel, så har jag samlat ihop tillräckligt med mod igen för att skriva ännu ett inlägg.

Jag har förevigat mitt mantra: #nevergiveup
⬆️

Till dig som läser ❤
Är fritt och tolka och känna in.
Rätt, fel, galet, modigt, vansinnigt eller annat!?
Är helt upp till dig!

– “HÅLL KÄFTEN”!!
Jag håller käften…

– “GÅ HÄRIFRÅN”!!
Jag går därifrån…

– “KOM TILLBAKA”!!
Jag går tillbaka….

Sitter längst in i källaren och huttrar. Har lagt ut en madrass på golvet och tagit med mig filt, telefon och en flaska vatten, och har bestämt mig för att det är vad jag behöver för att klara natten.

Å nej, morgonljuset smyger sig sakta in genom det lilla fönstret och jag behöver några sekunder för att påminna mig om var jag befinner mig.

Jag tänker att om jag sänker blicken och blundar för en stund, så kanske det ändå bara var en jobbig dröm….. men den arga rösten och den ilskna blicken har etsat sig fast.

Tittar upp, och blicken är kvar.

– “DU TAR MEDICIN NÄR JAG SÄGER TILL DIG ATT GÖRA DET!!”
Jag stoppar medicinen i munnen och sväljer… Såklart!

Återigen så glömde jag bort att jag inte klarar av att ta egna beslut.
Så himla slarvigt av mig, eller hur??

Tog lång tid innan jag förstod och fick förklaring till varför det var så otroligt viktigt för MrX att jag tog min medicin.
En medicinpåverkad Tina var apatisk, orkeslös och oförmögen att klara sig själv.

En frisk och icke medicinpåverkad Tina = ett hot.
Ett hot mot att den som trycker ner och kontrollerar inte längre kan styra och behålla kontrollen över mig.

Att hela tiden bli nedvärderad och ifrågasatt gjorde mig till en NOBODY!! Jag slutade att existera och gav upp allt!
Jag hade ju hela tiden någon som så vänligt påminde mig om att jag aldrig skulle klara mig själv pga att jag är så värdelös!

År 2021 så vet jag bättre! Jag är inte så värdelös som MrX ville påskina och jag är faktiskt fullt kapabel att ta mina egna beslut.
Idag har jag världens finaste man som tror på mig och lyfter upp mig när tvivlen blir som starkast & jag vågar också tro på att jag är värd att leva!

Ta hand om dig!!

// Tina

 

2 kommentarer

  1. Som jag känner igen mig i det du skriver. Dessa män alltså, och att vi går på det, att vi tror på dom… Starkt av dig att skriva om det, för tror många behöver läsa att vi inte är ensamma.. kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *